Att smaka av whiskyn i vår nya tunna som bokades idag. Fyra styckna blir vi då som delar på ett 30-liters fat från Mackmyra. Vi kunde inte låta bli nu när dom erbjuder oss Mackmyra Extra Rök. Hur gott kommer inte det att bli..? Det sämsta är ju att vi måste vänta minst tre år från den dagen vi fyller fatet med råspriten, det är lång tid. Men vi tar bara ut tolv buteljer då, sen får resten ligga och dra några år till. Det är ännu längre tid. Men under tiden får man hålla till godo med annan whisky, det finns ju lite att välja på om man säger så. Ett bourbonfat kommer vi att fylla spriten i, vi valde mellan det och sherryfatet, men bourbonfatet behåller rökigheten bättre, och det är ju det vi är ute efter så det fick det bli. Helst skulle jag vilja ha fatet som är tillverkat i svensk ek, men det kostar alldeles för mycket så det är inte att tänka på förrän jag vunnit "drömvinsten".

Tänkte jag och slet fram hantlarna och bollen och körde ett pass på vardagsrumsgolvet. Tanken var väl kanske framkallad av dåligt samvete för att jag inte tog mig ner på gymmet... Sen har jag varit ner på "bruket" och hämtat ut hockeybiljetterna till familjen. Vi ska se Brynäs - Luleå den 25:e oktober hade jag tänkt. Vi får se hur det går med junior. Han och mamman behöver ju inte sitta kvar om han skulle tröttna efter ett tag. Det blev biljetter på familjeläktaren, så det blir till att vakta tungan när man sitter där och domaren är värdelös eller Luleå vårdslösa...

Sen har jag skickat in anmälan till Kortvasan också, det blev alltså den jag ska åka i februari. Det räcker gott och väl med tre mil skidåkning där på fredagen. Nästa gång blir det Halvvasan, men det riktiga vasaloppet tänker jag aldrig ge mig på, det blir lite långt att åka skidor en hel dag. Nä, nu ska jag åka ner till fabriken och göra åtta timmar där, lika lång tid som ett helt vasalopp skulle ta för mig...

Var på väg till gymet och skulle lämna Oskar hos hans mormor så han skulle få leka med kusinen som är där. När vi stannade så kom han på att han glömt snutten hemma och vi måste åka tillbaka och hämta den. Sen när han var avlämnad skulle jag rulla ner till gymet, halvägs kom jag på att jag glömt min vattenflaska och vände åter hemåt, och här sitter jag och verkar inte komma iväg nåt mer. Tiden är ute kan man säga, jag ska ju ut och jobba eftermiddag idag så jag vill ha lite tid hemma, det känns skönast så, men jag kanske plockar fram mina hantlar och den där balansbollen och kör ett litet pass här hemma istället. Om jag orkar...

Neddragningar på jobbet, men nån info får vi inte, inte på våran avdelning i alla fall. Sambon började senare än mig, och hon kom bort till oss med en bunt papper med väldigt mycket info om vad som kan komma att hända. Jag tycker det är mycket märkligt, dom berörs liksom inte av det här, men dom får informationen... Men så där är det alltid, vi hör allting från andra håll. Jämt.

När jag slutade jobbet åkte jag raka vägen till ICA. Jag ska vara barnvakt åt Oskars kusin Hilding Vilding ikväll, så jag tänkte om jag köper lite plockgodis och lägger upp i varsin skål åt dom, lagom till hockeyn börjar på tv så kanske dom sitter still ett tag :) Det var bara det att när jag stod där och plockade och kände dofterna av kolhydrater så blev godisbegäret outhärdligt. Jag kunde ha ställt mig där på knä och knölat in gudis i truten tills jag dog, men då behärskade jag mig, men när jag kom hem var jag bara tvungen att nalla av barnens godis. Jag tog bara lite, men ändå, hur gör man för att bli fri från den där lasten..? Det går bra ibland, men vissa dagar kan jag inte koncentrera mig för jag ser pingvinstänger, geléhallon, rollokolor, och annat gott framför ögonen. Finns det godisantabus?

Jo, Oskar, sonen, är ju hemma ikväll, men han är man väl inte barnvakt åt..? Jag bara funderar för ibland hör jag föräldrar som säger att dom ska vara barnvakt. Åt sina egna barn... Märkligt.

Vi har fått våra hörselkåpor med kommunikationsradio på jobbet, äntligen, men dom var en besvikelse. Dom vi skulle få skulle det vara radio i, men det var det inte. Man skulle kunna koppla in mobilen, men det gick inte. Man Skulle kunna koppla in mp3-spelaren, men det gick inte heller. Man kunde bara prata och lyssna på andra i dom... Dessutom var min mick kass, den funkade inget bra alls med den där automatiska funktionen som går i gång när man börjar prata, man ska liksom kunna blåsa till i micken för att aktivera den, och sen ska man säga det man vill ha sagt, men det funkade inte, och fick man det att funka så kunde man inte ta ett andetag mellan meningarna för då försvann man, så istället får man hålla knappen intryckt när man vill säga nåt.... Skitgrejer.

Sen fick vi reda på att det blir nedgång till 4-skift, redan vecka 44. En god nyhet för min del, mindre god för andra kanske. Vi får så klart lite sämre betalt, men åtminstone jag får lite bättre socialt liv, vi är lediga på röda helgdagar som jul, nyår, påsk, midsommar. Hur bra som helst. Och om det blir som förut så jobbar vi varannan helg istället för tre helger av fem som det är nu. Fast vi har inte fått nån riktig information än, så det är bara ryktesvägen vi har fått höra det, precis så där som det brukar vara på fabriken. Ofast får vi läsa såna där nyheter i tidningarna...

...lägga in den här, en höjdare.

Jag känner mig nöjd. Jag har minskat sex centimeter runt midjan och gått ner hela 6,7 kilo på fyra veckor. Träningen ger resultat kan man säga. Så det är väl bara att fortsätta kämpa för ett bättre liv. Jag är lite orolig för spanienresan, hur det kommer att gå då, men det finns väl vägar att promenera på där med. Det är värre med maten. Och drycken. Men det går nog bra.

När jag kommer hem så har man öppnat det där konstfrusna skidspåret i Högbo, jag funderar nästan på att åka dit och åka ett par gånger i veckan, men det är lite dyrt... Men man vet ju aldrig när man får riktig snö här heller, det kanske inte kommer nåt alls om man har otur.

Jag värderade min blogg och den visade sig inte vara helt värdelös. Är det någon som vill köpa den?