Jag tänkte att nu ska jag göra det, och det gjorde jag. Jag lade mig på spikmattan utan t-shirt, jag har provat förut men inte kunnat utstå smärtan i början, så jag har alltid varit tvungen att dra på mig en tröja för att kunna ligga kvar den där halvtimmen jag ligger där, oftast somnar jag också... Men idag så gav jag mig fan på att jag skulle klara av dom fem första minutrarna utan tröja, effekten blir mycket bättre om man ligger direkt på mattan. Det gjorde jävulskt ont men inte så länge som jag trodde, ett par - tre minuter kanske, sen kändes det som vanligt, och jag somnade ett tag igen, det är otroligt avslappnande att ligga på spikmattan, det låter konstigt, men så är det... Efter en halvtimme skulle jag resa mig upp, och ni skulle ha hört ljudet... Det lät som skinnet fastnade kvar i mattan, men som tur var gjorde det inte det, det sitter kvar på ryggen, en rygg full av rader med inbuktande små hål...

Jämt, jämt, jämt vaknar man före tolv när man jobbat natt, och det är helt omöjligt att somna om fast man känner sig hur trött som helst. Jag kom i alla fall i säng före sju, Oskar var otroligt medgörlig när jag skulle köra iväg honom till dagis, så där borde det vara jämt. Men nu är man vaken, och ska väl vara det några timmar innan jag lägger mig och försöker sova mig pigg till sista nattskiftet.

Vi fick ett glädjebesked när vi kom till jobbet igårkväll, eller man kanske inte ska kalla det för glädjebesked egentligen, men i alla fall så låg det en lapp på fikarumsbordet där vi såg att vi blir permitterade från den 19 dec till 5 jan... Det blir liksom ett litet jullov kan man säga.

Snöat har det gjort också, så nu funderar jag på att gå ut och hämta posten, rulla upp soptunnorna och skotta lite snö...